FÖRSÖKLÄSDETHÄROMDUKAN
OTECKNISKSOMJAGÄRSÅKANJAGTYVÄRRINTELÄGGAUTLÅTARHÄRPÅBLOGGEN.
TROTSDETTAVILLJAGTIPSAOMENLÅTDÄRSÅNGARENSJUNGERFEL.
LITESMÅROLIGTKANMANTYCKANÄRDETÄRENHYFSATSERIÖSLÅT.
JAGKOMPÅDETHÄROMDAGENNÄRJAGSATTOCHLETADEEFTERNÅGOTGOTTIÖRAT.
SÖKPÅYOUTUBEELLERSPOTIFY.
OCHKOMMENTERAERTROLIGHETSBETYG.
SKALANÄR1-10.
HANSOMSJUNGERFEL(ALLTSÅARTISTEN)ÄRINGENMINDREÄNALLASVÅRANLARSWINNERBÄCK.
TIDVISHETERLÅTEN.
JAGSKULLEVILJAGISSAPÅATTUNDERDENSISTAFJÄRDEDELENAVLÅTENHÄNDERDETLILLAFELET.
HANSJUNGERÖISTÄLLETFÖRU.
MERBERÄTTARJAGINTE.
VÄLDIGTBRALÅTFÖRÖVRIGTENLIGTMINTOKROLIGAÅSIKT.
INOCHLYSSNAPÅLÅTENNUOCHFÅERETTLITETSKRATT.
VISESIMARSCHALLENSSKUGGA. AMEN.
VEM VISSTE?
...att det var idag det skulle ske?
...om att jag skulle ta chansen?
...allt det som skulle hända de följande sju komma 3 timmarna?
Vem visste?
Jag funderar ofta på hur människor kan cykla runt på "vanliga" cyklar. Ja, med vanliga menar jag såna med två hjul (OO) <-- 2 hjul. Jag är själv en stolt ägare till en liten tre hjuling (oOo) <-- 3 hjul. + ett flak... Det va på det röda plåtflaket allt skedde, men det är bara jag och min kära cykel som vet om det. Tror jag, hoppas jag. Vi gillar inte att dela med oss av våra hemligheter. Det är bara så...
Men känslan ekar fortfarande inne i mitt ovala huvud, känslan av att någon visste?
Ingen får veta, men någon vet.
Vem visste... 
SYMBOLISKT
Denna dikt är skriven av mig till en bror jag aldrig fick...
Och så ligger det bara ett ägg där. Ägget är min bror.
SEX
Skatt, är det just en skatt som de rika lägger pengarna vi skänker på tro? Bara för att vi ska få känna spänningen i örsnibbarna. Jag gömmer iallafall ingenting. Förutom en liten sak, känns onödigt att avslöja såhär på måndags kvisten.
Jordnötsskal, mer säger jag inte.
KATTEN I NATTEN
Jag vet inte, och jag har ingenstans att bo.
Mina drömmar sveper genom huvudet om natten.
Och på dagen blir de lika ogranna som katten.
Dikter gillar jag att skriva. Det är en av mina starka sidor, precis som det där med ideér. Jag är helt enkelt bara bra på det. Kan det bara helt naturligt.
En gång drömmde jag om ett foto. Fotot var av en kontakt som stack ut ur väggen. Jag blev helt fashinerad av den och brast ut i ett ljudligt garv som fick min mage att domna. Då kom katten in, ni vet en sådan där söt med pyttesmå tänder, en sådan katt. Den slickade på min näsa.
Det var den drömmen som jag fick inspiration ifrån till denna dikt. Tänkte att ni borde veta.
EN AV MINA STARKA SIDOR
Alltså,
jag brukar ofta tänka på hur olika folk presenterar sig.
Det händer oerhört ofta att många misslyckas och bara tappar bort sig, precis som i en stor oändlig djungel.
Där apor, papegojor och ni vet sådana där små insekter som namnet är så svårt att uttala, ni vet "schyssor". Alltså jag menar inte "schyssorna" eller "kyssorna" eller vad det nu heter. Jag menar insekterna som ser ut så. I alla fall så bor dom där, i djungeln alltså, där man tappat bort sig. Men inte jag.
Jag är bra på det här. Det är en av mina starka sidor. Eller en av mina många bra sidor, det är faktiskt så. Till exempel så är jag jätte bra på att komma på bra ideér, dock endast när jag sitter på toaletten. Jag måste sitta där kanske en timma, men sen, då skulle det kunna vara jag som uppfann hjulet. Så bra ideér får jag.
Rapunsel alltså, det är mitt namn.
Jag tycker inte om att kramas, inte heller hålla handen eller så. För mig så betyder det ingenting. Jag ritar hellre enhörningar i mitt eget ritblock. Jag gillar dock inte om andra kollar på bilderna sen, dom brukar ta illa upp. Jag vet inte varför?
